Annons:
Etikettjärnbruk
Läst 10676 ggr
sw-s
12/26/10, 12:30 AM

Avskrift: Förordning om stångjärnssmidet (1753)

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Kungliga Majestäts nådiga Förordning angående stångjärnssmidet, samt stålmanufakturverken i riket. Given Stockholm i Rådkammaren den 3 juli 1753.

Wi Adolph Friedrich med Guds Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes konung. Arvinge till Norge, samt hertig till Schlesswig Holstein.

Gör vitterligt, att som Riksens Ständer, vid sist hållne Riksdag, i anledning av vårt och Riksens Bergs Collegii berättelse, samt Bruksägarnas andragande, om Stångjärnssmidet och Järnförädlingen, till vårt Nådige gottfinnande hemställt åtskilliga ärender, vilka dels saknas uti de härtills i dessa ämnen utgångna förordningarna, dels fordra närmare förklaring; Alltså har vi för gott funnit, att i Nåder förordna, som följer:

1.

Som en del utom Bergslag belägna Masugnar har, efter utverkande Privilegier, från Bergslagen deras malmtäkt, så, på det Bergslagen och de på Köpetackjärn grundade bruken icke må råka i trångmål för deras behov, anse vi nödvändigt, det för sådana utsättas, som ifrån varje Bergslagsort årligen må vara lovgivet att avhämtas, och att sedan noga bör efterses, det icke någon större del därav dras undan Bergslagsblåsningarna, vid Femtio Daler Silvermynts plikt första, Etthundra Daler andra gången, samt sedan Tvåhundra Daler Silvermynt varje gång Masugns- eller Hyttägaren därmed skulle beträdas: Som och vårt Bergs Collegium åligger att tillse, det Bruksägarna emot 3§ uti Förklaringen av den 12 April 1748, över Förordningen under den 19 April 1740, angående Stångjärnssmidet och flera Hushållningsmål vid Järnverken, icke få inkräkta sig i andra gruvor, än å vilka deras verk är priviligierade.

2.

Ej bör flera, än de redan priviligierade Stångjärnshamrarna få anläggs, under vad namn det vara kan, intill dess vi, vid Riksens Ständers nästa sammankomst, eller framledes, finne detta förbud tåla någon ändring: Icke heller må vid de redan inrättade verken någon tillökning i Stångjärnssmidet beviljas, så framt icke någon av de ansökningar om högre smide, vilka inom ett år, sedan Förordningen under den 19 April 1740 om Stångjärnssmidet utkom, eller ock för år 1740 blivit i wårt Bergs Collegio anmälda, och i det avseendet är igenom 2§ av Förklaringen under den 12 April 1748 lämnade tillbemälte Collegii utlåtande, ännu för emellan komna hinder ligger oavgjord, då en sådan Hammarverksägare, såvida Bruket är Bergslagen beläget, bör, inom ett år efter kungörelsen av detta Förordnandet, ytterligare i bergs Collelio sig anmäla.

3.

Så bör ej heller flera Ämneshamrar till tackjärns uppsmidande få inrättas, icke heller någon tillökning i Tackjärnsfånget och smidet för de redan priviligierade beviljas, utan kan den, som redan äger något Manufacturverk utan Ämneshammare, eller hädanefter vill och får göra inrättning för Manufactursmide, därtill förse sig med nödvändigt och tjänligt Ämnesjärn ifrån närgränsande Bruk och Wågar: Åliggande det Hammarverksägarna, att emot billigt pris gå Manufacturverken tillhanda med det järnsorter och Champlouner, som helst åstundas; varöver vårt BergsCollegium tillkommer att hålla noga hand och tillsyn. Härmed är dock den, som äger Manufacturverk, med eller utan Ämneshammare, eller är hugad för sådan inrättning, icke betagit, att tillhandla sig Hammarskatt av Bergsmännen, helst dem, som icke med egna blåsningar är försedda, och rätteligen ej bör komma under namn av Bergsmänshamrar, samt sedan flytta samma Hammarskatt och det därefter löpande smidet, som likväl, då flyttning tillåtas till ett obebyggt ställe, icke får ske med ringare del, än en hel härd, till den ort, varelst vårt bergs Collegium finner, att sådan inrättning, utan andras förfång, kan ske; Men med flyttningar utav mindre del av smidet bör förhållas på sätt, som 4:de § uti ovannämnda Förklaring av den 12 April 1748 föreskriver.

4.

Ehuruväl andra Perioden av nyssnämnda 4:de  uti Förklaringen av år 1748 över Förordningen under den 19 April 1740 om Stångjärnssmidet tillåter, att i vissa omständigheter flytta icke allenast en eller flera härdar från ett till annat ställe, utan ock någon mindre del av smidet, när därigenom icke kommer att inrättas någon ny eller särskild härd; Så bör dock det icke således förstås, som skulle därmedelst vara tillåtet, att vid den flyttade härden smida både ämnesjärn och stångjärn, utan må, när smidesflyttningar hädanefter ske, vid den flyttade härden, om den är Stångjärnshärd, smidas antingen Stångjärn allena, eller ock endast Ämnesjärn, då flyttningen för manufactursmide görs, eftersom svårighet är, att hindra översmide, enär Ämnes- och Stångjärnssmide vid en och samma Hammare är tillåten.

5.

Alldenstund utav de både Stångjärns- och Ämneshamrar, vilka icke är med egen Tackjärnsblåsning försedda, en del har lov att köpa tackjärn från flera Bergslag, utan något visst föreskrivit quantum därav ifrån varje Bergslag: En del åter, särdeles  de äldre Hammarverken, är, i anseende till Tackjärnsfånget, icke bundna till någon Bergslag i synnerhet; varav händer, att de flesta tillita de Bergslag, vilkas Tackjärn är mest begärligt, och således stegras på dessa ställen tackjärnet till odrägligt pris, men i andra Bergslag åter varder tackjärnet litet efterfrågat, och gäller följaktligen mindre, än att Bergsmannen därvid kan ha sin utkomst; Fördenskull anse vi, till förekommande av sådana oordentligheter, nödvändigt, det vårt och Riksens Bergs Collegium, så snart sig göra låter, på det sättet, utan förkränkning av Privilegier, rättar Tackjärnshandeln, att för var och en Stångjärns- eller Ämneshammare och Råstålsverk utsättes, hur mycket Tackjärn från varje Bergslag må vara lovgivet att årligen upphandlas, och det för den hammarverksägare, som större quantum Tackjärn ut ur varje Bergslag uppköper, vid Etthundra Daler Silvermynts plikt, och förlust av varan, enär den kan ertappas, eller eljest dess värde. Skulle ock någon Hammarverksägare missbruka tackjärnshandeln på andra Bergslag, än för hans verk antingen redan äro, eller hädanefter vara utsatta, så bär densamme, jämte förlust av tackjärnet eller dess värde, plikta med Tvåhundra Daler Silvermynt: och på det häröver så mycket bättre må kunna ha uppsikt, komma Tackjärnsvågar på därtill tjänliga ställen, såsom nu i början en i Gävle Stad, att inrättas.

6.

På det Maste- och Furuskogarna i Riket, vilka för handeln och sjöfarten är högst nödvändiga att hägnas och på ömmaste sätt vårdas, icke må, igenom nya Järnverks inrättande, eller de redan inrättades utflyttningar, tillgripas och ödeläggas, vill vi härmedelst ha förbjudet sådana verks anläggande hädanefter på dylika ställen, och till den ändan förordat, att alla undersökningar i sådana mål bör hädanefter anställas i nästliggande städers fullmäktiges närvaro, och att i fall någon protest emot inrättningen görs, i anseende till Maste- eller Furuskogar, vårt och Riksens Bergs Collegium då icke må avgöra saken, innan våra och Riksens Amiralitets- och Commercie-Collegier fått del av handlingarna och undersökningen, samt med deras påminnelse inkommit: Ska på Bergmästarens hårda ansvar ankomma, i fall han beträdes vid slika undersökningar tillstyrka antingen något nytt Järnverks anläggning, eller något dylikt gammalt verks förflyttning till sådana ställen, varelst antingen Maste- eller Furuskogar är så nära belägna, att de kan lida men och avsaknad.

7.

Vi har jämväl i Nåder varit betänkta på medel och utvägar till befordran av Stångjärnets förädlande i allehanda Manufacturarbeten: Och vill vi för denna gången i nåder tillåta, att följande utgående grövre Manufactursorter må ifrån den 1 April nästkommande år 1754 för lilla Tullens erläggande vara frikallade, nämligen: Järnbleck svart och förtent, samt därav förfärdiga smiden: grövre och finare garvstål: Snid- och Valsjärn: fint smitt knipp- och bandjärn: Järntråd: Bulkjärn en halv tum tjockt och därunder: Spik större och mindre: Liar: Plogbillar: Yxor: Häst- och Mulåsneskor: Skyfflar och Spadar, med flera sorter svartsmide och järnredskap: Även ock, att alla Manufactursmeder och arbetare, som utifrån inkommit, eller hädanefter varda införskrivna, må under allmänna Manufactur-Privilegierna vara inbegripna, samt att de, som sådant Folk införskaffa, varmed de göra oss och Riket besynnerlig tjänst, bör tillgodo njuta de i samma Privilegier utfästa förmåner.

8.

Emedan Oss är i underdånighet vid handen givit, att många utverkat sig Privilegier på Manufactur-inrättningar, i synnerhet Plåthamrar, men ännu ickeuppbyggt: Och sådana Privilegier likafullt kunna ligga andra i vägen, som verkligen är hugade, att gå in i samma slags rörelse; Så vill vi, till förekommande därav, och på det icke vissa förmåner må skyddas underblotta Privilegierna, i Nåder stadga, att de, som hädanefter kunna få tillstånd, att inrätta något manufacturverk, bör, vid förlust av Privilegierna, deras verk inom två år därefter uppbygga. Samma tid och vite skall ifrån kungörelsen av detta vårt förordnande även sträcka sig till de redan priviligierade, men ännu obyggda verken, såvida deras Privilegier icke är så gamla, att däruti något fattas av de requisita, som de sedan år 1740 utkomna Kungliga Förordningar innehålla och påbjuda, vilket skall ankomma på vårt bergs Collegii beprövade, och vårt Nådige stadsfästande, samt huruvida sådana verk, i anseende därtill, numera få uppbyggas. Till den ändan bör Innehavarna av sådana gamla Privilegier hos vårt bergs Collegium sig angiva inom ett halvt år, sedan detta vårt förordnande i orten blivit kungjort. Emellertid må ej flera nya Plåthamrar till nästa Riksdag få anläggas, så framt icke Järnplåtarna dessförinnan till för högt pris uppstiga, och någon brist på dem bliva skulle, då vi i Nåder vill tillåta, att flera sådana inrättningar må ske; dock att tillika allvarsam hand deröver hålls, att icke igenom lockande, tubbande eller å annat olagligt sätt, en ny anläggare får gå de äldre Plåtverken undan deras Smeder, utan att densamme, när han eljest icke kan få dugliga Smeder, måtte antingen tillära arbetare för sig annorstädes, eller ock skaffa sig dem utrikes ifrån.

9.

Vi har ock förnummit, att Brännstålet samt smitt Knipp- och bandjärn dessa senare åren fallit till det vanpris, att Ägarna råkat i förlägehet med dessa varor, och nödgats sälja demsamma under deras värde, så att Stångjärnet vid dess nuvarande pris och de uppgångna kolen samt arbetslönerna knappt varda ersatta: Och alltså finne vi i Nåder för gott, det ej flere, än de redan priviligierade inrättningarna på Brännstål samt smitt Knipp- och bandjärn må till nästa Riksdag få anläggas: Ankommande et på vårt Bergs Collegii allvarliga tillsyn och försorg, att ej allenast tillhålla Ägarna av de redan privilegierade brännstålsverken, det de lägga sig vinning om, att välja bästa ämnet, och lära rätta stålberedningen tillika med Sorteringen därav, så kärt dem är, att vid vräkningen icke gå deras vara kvitt, utan ock antyda dem, som äga smidesinrättningar för Knipp- och Bandjärn, att de arbeta sådana sorter, som hos utlänningen kunna vara begärliga och bäst betalas. Däremot, som god avsättning är att förvänta på garvstålet, och Riket igenom detta stålsmidet tillflyta mera vinst, enär det beredes till behörig godhet, och riktig sortering därvid i akt tages; Alltså finner vi nödvändigt, det flera inrättningr för Garv- och Råstålssmide må till uppkomst och bestånd befordras: Ävensom ock Ägarna av Brännstålsverk, då vårt Bergs Collegium finner dem ha tillgång på alla nödvändiga requisita, må lämnas frihet, att dem i Råstålsverk förvandla, varvid vårt Bergs Collegium har att tillse, det de må bli med gott Tackjärn understödda, dock att detta utan förfång av andra verk, som på köpetackjärn är grundade.

10.

Anbelangande de övriga slags Järnmanufakturer, såsom inrättningar för tråddragerier, Skär- och valsverk, samt spik och allehanda redskapssmiden, så vill vi, att vårt Bergs Collegium drar försorg, det även de, i synnerhet tråddragerierna av järn, bli efter omständigheterna befordrade och utvidgade, allenast att därvid, likasom vid allt annat Manufactursmide, den arbetsordning följes, som med manufacturernas förkovring är mest enlig: Och som den redighet och skick, varefter alla förutnämnda manufactur inrättningar bör drivas, fordrar, att ett visst tillverknings quantum för vart och ett sådant verk måtte utsättas, såväl till noga handhållande däröver, att det förbjudna och skadliga översmidet ej må, emot 9:de § i Förordningen av år 1747 om Översmidets hämmande, användas till Manufacturerna, som ock i anseende till den tillgång slika verk äga på skog, så att densamma icke igenom för starkt tillitande må i förtid utödas, utan äga bestånd i längden; Ty vill vi, att vårt Bergs Collegium hädanefter, vid nya Manufacturverks privilegierande, utsätter för dem ett visst quantum, varöver tillverkningen ej få drivas, likasom det skett vid slike i senare åren privilegierade verk, samt att sådant jämväl fastställes för de äldre Manufacturverken, vilka ännu icke blivit bundna till något visst quantum Tack- eller Stångjärns förädlande, varsom vårt bergs Collegium kommer att dra skyndsam försorg. Som vi jämväl, på det sedermera däröver må så mycket bättre kunna hållas hand, i Nåder vill härmedelst ha stadgat, det alla här omnämnda Manufactursorter, som inkomma still Städerna, bör strax föras till vågen, vid förlust av vad som därav finnes ha gått vågen förbi, eller, då varan ej kan ertappas, vid bot av dess värde.

11.

Nya Manufacturverk bör hädanefter icke få anläggas inom Bergslagen eller nära intill de ädlare verken, med mindre Inrättaren har å samma ort något Stångjärns eller annat smide, och därav till nedlägga så stor del, som i anseende till åtgången svarar emot den sökta Manufacturverks inrättningen: Börande vårt Bergs Collegium, enär någon Manufactur inrättning sökes utom Bergslagen, och icke nära intill de ädlare verken, vartill var och en, som äger snille och förmögenhet, har frihet att anmäla, noga tillse, att ej heller de ädlare bruken vara därigenom förfördelade.

12.

Såvida gammalt eller nött järn, vilket under namn av skrotjärn avskeppas ut ur riket, med fördel kan nyttjas vid garvstålsverk och flerestädes, och således för dem, som sådant samla, ej kan fattas avnämare, dels i Städerna, dels ock vid vissa bruk; Alltså vill vi i Nåder härmed ha förbjudit all utförsel ut ur Riket av sådant gammalt eller skrotjärn, och det vid förlust av varan, om hon ertappas, eller ock i annat fall vid bot av varans värde för den, som med slik olovlig Järnutförsel beträdes.

Detta har alla, som vederbör, att ställa sig till underdånig efterrättelse. Till yttermera visso har vi det med egen hand underskrivit, och med vårt Kungliga sigill bekräfta låtit.

Stockholm i RådCammaren den 3 juli 1753.

ADOLPH FRIEDRICH.

(L.S.)

Annons:
KingZap
12/30/10, 1:33 PM
#1

Tack för avskriften, är intressant att läsa hur kungen försöker styra och reglera järnverksamheten.

Upp till toppen
Annons: