2009-03-26 18:30 #0 av: Hirit

Arbetarna vid bruket.

Smederna som kommit inflyttade från olika delar av Sverige arbetade bl.a. i smedjan.

Andra arbetade som kolare och kolardrängar i skogen. Kolet som framställdes användes till att elda i smedjan m.m. och för att få hem detta så hade man körare och hästar, under vintertid då det gick det lättare att få hem kolet.

Många arbetade i Örnstolsgruvan och på myrarna bröt man den malm som skulle rostas, för att sedan bearbetas i smedjan vid bruket.

 En man vid namnet Erik Andersson i Finnsäter f. 1861 berättade att han som ung pojke var med när malmen togs upp och fraktade till Rönnöfors.

Han berättade

"  Norr om Finnsäter och ända på nordsidan av fjället togs malmen upp på sommaren och samlade i högar för att torka. När hösten kom så rostades den på plats och proceduren gick till på följande sätt, att man lade stockar i flerdubbla varv, mellanrummet tätade man med småved och sedan skyfflades malmen på ovanpå, sist tände man på veden.

Varefter veden brann så brann också föroreningarna i myrmalmen upp och malmen förvandlades till något som såg ut som ett grovt grus i botten. Detta togs upp och lagrades tills det blev vinter och det gick lättare att frakta.

Man använde en s.k. Malmslädar att till att frakta malmen i till bruket i Rönnöfors. Malmsläden liknade en eka/båt och botten var avrundad i botten där det fanns fastsatta "bräddar eller römme".

Enligt Erik Andersson så var dragtågen i slädarna ibland gjorda av hundpenis och det hände att hundarna i byn gav sig på dragtågen och skadade dem . (lite kuriosa, vem vet?)

Slädarnas drag bestod ad grantjur s.k. "anstång". När man hade kommit fram till bruket så kördes hela släden med innehåll upp på vågen, hästen spändes ifrån och malmen vägdes med lod i skeppspund centner. De tömdes sedan i den stora masugnen.

Enligt privilegierna för Rönnöfors bruk skulle det finnas en smältugn eller masugn och en stångjärnshammare samt hammare för 600 skeppspund årlig tillverkning."

 Vid besiktningen som Bergs collegiet gjorde så fick anläggningen mycket goda vitsord om ett väl omsorgsfullt arbete.

1853 fick bruket rätt att bygga ytterligare två smälthärdar som sammanlagt skulle tillverka 886 skeppspund järn.

I Örnstolsgruvan bröts 64 centner järnmalm 1861, men man tog även järnmalm från Grötomsbuarna i grannsocknen Kall.